TECKEN SOM STÖD TILL TAL - SÅ FUNGERAR DET

Tecken som stöd, tecken till tal, teckenkommunikation, TAKK, stödtecken, babytecken… Kärt barn har många namn! Idag tänkte jag förklara varför och hur man kan använda sig av tecken när man pratar med barn eller bebisar, något som jag vet att många föräldrar är intresserade av.




Vilka barn kan ha nytta av tecken?

Barn som inte kommer igång att prata i förväntad tid, eller där språkutvecklingen går mycket långsamt, brukar ofta av oss logopeder rekommenderas att börja med tecken som stöd till talet. Barn med olika typer av funktionsnedsättningar brukar också ha stor hjälp av tecken som komplement eller alternativ till det talade språket. Adopterade barn som redan påbörjat sin språkutveckling i sitt hemland kan ha nytta av tecken medan de lär sig sitt nya språk eftersom tecknen konkretiserar ordens innebörd och fungerar som en brygga mellan språken. Genom att visuellt efterlikna orden hjälper tecknen barnet att koppla olika begrepp som redan är kända på modersmålet till det nya språket som ska läras in. Det har även blivit populärt att använda tecken med bebisar som ännu inte kan uttrycka sig med talade ord, något som då går under benämningen babytecken. Principen är ungefär densamma: man pratar som vanligt, och förstärker samtidigt de viktigaste orden med tecken lånade från teckenspråket. Man tecknar alltså samtidigt som man talar.

3

BARN PRATAR SÅ BRA DE KAN

Han kan egentligen, han bara slarvar.

Som den nervösa student jag var på min allra första praktik under logopedutbildningen visste jag inte riktigt hur jag skulle bemöta påståendet. Orden yttrades av en pappa vars femåriga son kämpade med sina R-ljud. Sonen var märkbart besvärad av pappans missnöjda ton varje gång han misslyckades. Jag minns fortfarande situationen eftersom det var första gången jag mötte den här förklaringen. Att barn säger fel för att de slarvar eller är lata. Jag har mött synsättet inte bara när det gäller uttalssvårigheter, utan även bristande ordförråd (han vet vad det heter, orkar bara inte säga det), svag språkförståelse (hon förstår allt vi säger, men vill inte lyssna), stamning (det går bättre bara han koncentrerar sig, men han slarvar ofta) och så vidare.

Eftersom tal och språk är så självklart för de flesta av oss, har många inte reflekterat över vilken komplex process det är. Vad som krävs för att det ska fungera, hur olika delar av hjärnan samverkar med en perfekt precision och timing. Då är det lätt att tänka att lathet eller ovilja hos barnet orsakar problemet när “pratet” inte fungerar.

Detta är en seglivad missuppfattning som jag gärna skulle vilja slå hål på! Barn pratar så bra de kan, minns jag att min handledare kommenterade situationen med pappan. Och det ligger verkligen mycket i de orden! Kommunikation är en av de starkaste drivkrafterna vi har och det finns inga vuxna eller barn som medvetet försvårar för andra att förstå vad de menar. 

barn-pratar-så-bra-de-kan
0

SPRÅKUTVECKLANDE STRATEGIER DEL 7: SÅ LOCKAR DU BARNET TILL ATT PRATA MER

I förra inlägget förklarade jag varför det kan vara bra att dra ner på frågor av typen Vad är det eller Kan du säga bil/häst/mamma. För att hjälpa barnet att komma igång att prata kan du istället skapa situationer som lockar till att kommunicera och uttrycka sig. Hur gör man det då? Jag tänkte idag nämna fyra bra knep som brukar fungera.



1. Ha roligt själv!

Det här kan verka självklart, men ju mer jag interagerat med barn och observerat andra interagera med barn desto mer övertygad har jag blivit om att det verkligen, verkligen är en nyckel till framgång när det gäller att få barn intresserade av kommunikation. Jag har tidigare skrivit om vikten av att fånga barnets uppmärksamhet, och när allt kommer till kritan: vad fångar ett barns uppmärksamhet mer än sådant som är roligt? Det är väldigt lockande för ett barn att interagera med en vuxen som har roligt själv, så bjud på dig själv och var inte rädd för att vara lite fånig! Le mycket mot barnet. (Här kommer en trist sanning: Det är superlätt att le mot barn som själva ler och inte alltid lika lätt att le mot barn som inte ler. Men le i alla fall, även om barnet inte ger respons direkt.) Visa barnet att du tycker om att prata, leka och busa med barnet. Använd roliga ord och läten som fångar barnets uppmärksamhet som Pang, Bom, Woooow, Krasch, Tuuuuut, och så vidare. Härma hur kossan, hunden, flygplanet, regnet och bilen låter. Visa med hela kroppen när något är spännande eller roligt och skratta mycket med barnet! Barnet kommer att märka när du har roligt och det kommer att öka chanserna att barnet stannar kvar i aktiviteten, faktiskt uppmärksammar det du säger och själv ger respons.
0

SPRÅKUTVECKLANDE STRATEGIER DEL 6: KRÄV INTE PRAT

När ett barn tar klivet att börja använda ord för att uttrycka sig tror jag att de flesta föräldrar känner ungefär samma sak: Wow! Det här är SÅ häftigt. Hur ska jag få den här ungen att säga MER!? Och det är väl inte så konstigt att man blir ivrig. (Själv kan jag bara föreställa mig detta eftersom mitt eget barn inte sagt några ord ännu!) I det läget ligger det kanske nära till hands att börja ställa en massa frågor till barnet i ett försök att få barnet att prata mer. Kanske ungefär såhär:

Vad är det?
Kan du säga bil?
Vilken färg är det?
Vad säger katten?
Kan du säga fisk?
Kan du säga mamma?
Vad heter den?

Frågor av den här typen är frestande att ställa eftersom de fordrar ett svar, men jag tänkte idag nämna några anledningar till varför det kan vara bra att dra ner på dem (även om det är svårt!). En anledning är att den här interaktionsstilen är väldigt vuxenstyrd och inte uppmuntrar barnet till att samtala med dig och ta egna kommunikativa initiativ. Ett vanligt samtal brukar ju kännetecknas av två personer som turas om att tala, fråga och lyssna, inte en person som frågar och en annan som svarar. Det är därför inte säkert att frågandet alltid motiverar barnet att prata, utan kanske leder det rentav till mer tystnad. Den här sortens direkta frågor ger inte utrymme att själv formulera ett svar, så om barnet inte kan svaret, förstår frågan (eller tycker att den är särskilt intressant) är risken stor att barnet inte svarar alls.


0

SPRÅKUTVECKLANDE STRATEGIER DEL 5: RÄTTA MINDRE OCH OMFORMULERA MER

Det finns ett “aldrig” när det gäller att prata med små barn, tycker jag. Jag tycker aldrig att man bör kritisera eller rätta barnet ifråga om uttal (t ex när barnet säger foffa för soffa), felaktig grammatik eller meningsbyggnad (t ex när barnet säger jag inte äta, han springde dit, där månen).

Det finns få saker som kan döda ett barns lust att kommunicera mer än direkt kritik riktad mot barnets sätt prata. Direkta korrigeringar ger onödiga och tråkiga avbrott i ett samtal och dessutom medför det lätt att barnet tappar tråden och kommer av sig i sitt berättande. Tänk dig själv att du sitter och berättar om en superhäftig upplevelse du just varit med om, och samtalspartnern inte kan låta bli att gång på gång kommentera dina ordval, din dialekt eller hur du snubblar på något ord. Du tappar troligtvis den där glöden att berätta ganska snabbt… Att ofta kritisera barns sätt att prata kan i värsta fall leda till att barnet börjar undvika att tala då detta förknippas med något obehagligt eller jobbigt.


rätta-mindre-omformulera-mer
0

SPRÅKUTVECKLANDE STRATEGIER DEL 4: VAR TYST OCH VÄNTA

Vi har pratat om hur man kan sätta ord på vad barnet ser och upplever, det vill säga “bjuda” mycket på språket för att stärka barnets språkförståelse och stimulera ordförrådsutvecklingen. Något som egentligen är lika viktigt, men ibland lätt att glömma av, är att också vänta in barnet. Det tar ibland lite tid för ett barn att ta in och bearbeta något du sagt eller lista ut vad som förväntas av det i en specifik situation, och håller vi som vuxna låda precis hela tiden ger vi inte barnet en chans att ge respons. Det slutar med att vi mest pratar till barnet; vi får en envägskommunikation. Därför är det viktigt att ge utrymme för barnet att kommunicera genom att själv sakta ner, ta pauser och vänta. Det kan ibland vara en särskild utmaning när det gäller barn som inte pratar alls, men också dessa barn kommunicerar - om än på andra sätt än med talade ord.


0

SPRÅKUTVECKLANDE STRATEGIER DEL 3: SÄTT ORD PÅ BARNETS VÄRLD

Jag har tidigare berättat om hur du kan använda rösten för att hjälpa ditt barn uppmärksamma och urskilja ord i strömmen av ljud. Hur du kan underlätta för barnet att förstå ordens innebörd har vi också varit inne på i serien, inte minst gällande kroppsspråk och gester som är fenomenala verktyg för att förstärka förståelsen av ord.

Idag tänkte jag ta upp ytterligare några användbara strategier för att underlätta för ditt barn att förstå ord och meningars betydelse. När barnet förstår språk skapas ju förutsättningar för att själv kunna använda språk! Dessa strategier kan användas både med barn som inte talar alls och med barn som kommit lite längre i sin språkutveckling - det viktiga är att uttrycka sig på en nivå strax över barnets egen uttrycksförmåga (läs gärna inlägget om proximala utvecklingszonen om du inte redan gjort det!)


språkstimulerande-strategier-sätt-ord-på-barnets-värld
0

SPRÅKUTVECKLANDE STRATEGIER DEL 2: RÖSTEN & KROPPSSPRÅKET

I förra inlägget beskrev jag hur orden “flyter ihop” när vi talar och att ordgränserna kan vara svåra att urskilja för ett litet barn. Förutom att förenkla och förkorta sina meningar i samtal med barnet tänkte jag idag nämna ytterligare några strategier du kan använda för att hjälpa barnet urskilja och förstå ord i strömmen av språkljud. Som vi redan vet måste barnet förstå ord för att kunna använda dem, och därför är alla sätt som underlättar och stärker språkförståelsen bra sätt! 


språkutvecklande-strategier-rösten-och-kroppsspråket

Använd rösten!

Barnets förståelse för vad du säger styrs inte enbart av innehållet i det du säger (orden och meningarna) utan kanske minst lika mycket av hur du säger det. Ditt sätt att använda rösten genom att betona viktiga ord och gärna överdriva intonationen hjälper till att skapa kontraster i ditt tal, vilket gör det lättare för barnet att separera orden ifrån varandra att höra att du säger till exempel Titta där är lampan och inte Ti tad är ärlam pan. 
0

SPRÅKUTVECKLANDE STRATEGIER DEL 1: EN GYLLENE TUMREGEL

Tänk dig att du är på besök i Japan. Före besöket har du memorerat ett par enkla ord och fraser, så att du ska kunna ta dig fram hjälpligt. Framme i Japan hör du människor till höger och vänster som pratar, i en jämn ström av ord som avlöser varandra. Du har inte en chans att urskilja var orden börjar och slutar, men här och där snappar du upp något bekant uttryck. I bästa fall får du ett hum om vad de talar om, men mestadels dränks de ord du faktiskt känner igen i allt prat.

Barns-språkutveckling-språkstimulerande-strategier


På liknande sätt kan språket te sig för ett litet barn som ska lära sig att prata. Orden flyter ihop och en vuxens tal kanske uppfattas ungefär så här: Komhärlillavännensåskadufålitefrukostinnandetärdagsattåka. För alla som talar ett språk flytande är det förstås inga problem att orden följer efter varandra utan några hörbara pauser emellan - vi känner ju igen orden och registrerar dem blixtsnabbt. För ett litet barn som bara förstår en begränsad mängd ord, är det däremot svårare att urskilja de enskilda orden i strömmen av prat som omger dem. Särskilt svårt blir det när meningarna är långa och komplicerade och en stor del av orden är främmande för barnet. Ordet åka är till exempel bra mycket lättare för ett litet barn att uppmärksamma i en sats som vi ska åka bilen (särskilt om barnet redan förstår vi ska och bilen), jämfört med en längre mening med flera obekanta ord, som Nu ska vi sätta oss i bilen och först åka till affären och handla och sen hämta storasyster på förskolan. 
0

VARFÖR VI BORDE BRY OSS MER OM SPRÅKFÖRSTÅELSE

En av de milstolpar i barnets utveckling som kanske möter allra mest hurrarop hos föräldrar är nog de första orden. Från att ha kommunicerat med joller, skrik, skratt, mimik och kroppsspråk kan barnet plötsligt uttrycka sig med riktiga ord. Det är såklart stort för både barnet och föräldrarna! 

När det gäller små barns språk är det dock väldigt lätt att allt fokus hamnar på vad barnet kan säga. Hur många ord det kan, hur avancerade meningar det kan använda och hur bra uttalet är. Det är inte så konstigt, eftersom dessa förmågor går att “ta på” och eftersom en försening också märks genom att barnet inte talar som förväntat för åldern. Något som däremot inte alltid är lika uppenbart för omgivningen är hur mycket språk (ord och meningar) barnet förstår


0

MER BARNPRAT ÅT FOLKET!

Har du någon gång reflekterat över hur du pratar med ditt barn? Vilka ord du använder/inte använder, hur långa och svåra meningar du använder, vilken mängd kroppsspråk och gester du använder, hur du använder språkmelodin, om (och hur!) du läser, sjunger, ramsar och så vidare?

Utan att vi tänker på det finns det en hel massa saker i vårt eget tal och språk som påverkar barnets språkutveckling. Förutom hur du pratar med ditt barn påverkas förstås språkutvecklingen av en massa andra faktorer, såsom medfödda förutsättningar, andra människor i omgivningen, kompisar, förskola/skola, böcker och så vidare. Men faktum kvarstår - du som förälder står redan tidigt i barnets liv för en stor del av barnets språkliga input!


Jag har (mer än en gång) hört yttranden i stil med att man inte ska "prata bebisspråk med barn" och att "lika bra de lär sig rätt från början". Det verkar vara en ganska vanlig uppfattning att man inte ska prata "barnsligt" med barn, utan använda ett korrekt och helst så vuxenlikt språk som möjligt från början. Kanske bottnar det i en oro över att barnet annars lär sig "fel", att man gör barnet en björntjänst genom att anpassa sitt språk för mycket i samtal med dem. I andra fall kanske det mer är ett uttryck för någon slags allmän princip om att barn inte ska "daltas" med för mycket.

barnanpassat-tal
0
Back to Top