SPRÅKUTVECKLANDE STRATEGIER DEL 1: EN GYLLENE TUMREGEL

Tänk dig att du är på besök i Japan. Före besöket har du memorerat ett par enkla ord och fraser, så att du ska kunna ta dig fram hjälpligt. Framme i Japan hör du människor till höger och vänster som pratar, i en jämn ström av ord som avlöser varandra. Du har inte en chans att urskilja var orden börjar och slutar, men här och där snappar du upp något bekant uttryck. I bästa fall får du ett hum om vad de talar om, men mestadels dränks de ord du faktiskt känner igen i allt prat.

Barns-språkutveckling-språkstimulerande-strategier


På liknande sätt kan språket te sig för ett litet barn som ska lära sig att prata. Orden flyter ihop och en vuxens tal kanske uppfattas ungefär så här: Komhärlillavännensåskadufålitefrukostinnandetärdagsattåka. För alla som talar ett språk flytande är det förstås inga problem att orden följer efter varandra utan några hörbara pauser emellan - vi känner ju igen orden och registrerar dem blixtsnabbt. För ett litet barn som bara förstår en begränsad mängd ord, är det däremot svårare att urskilja de enskilda orden i strömmen av prat som omger dem. Särskilt svårt blir det när meningarna är långa och komplicerade och en stor del av orden är främmande för barnet. Ordet åka är till exempel bra mycket lättare för ett litet barn att uppmärksamma i en sats som vi ska åka bilen (särskilt om barnet redan förstår vi ska och bilen), jämfört med en längre mening med flera obekanta ord, som Nu ska vi sätta oss i bilen och först åka till affären och handla och sen hämta storasyster på förskolan. 

Och vad händer när ett barn uppmärksammar ett ord? Först då skapas möjligheter för barnet att förstå, minnas och (direkt eller på sikt) kunna använda ordet. Ett steg på vägen mot att hjälpa ditt barn utveckla sitt tal och språk kan därför vara att förenkla och förkorta dina egna yttranden så att barnet får bättre förutsättningar att uppmärksamma, förstå, minnas och använda nya ord.

Men jag har ju läst att man ska prata MYCKET med sitt barn!? 

Helt rätt! Men lika viktigt som att prata mycket, är att prata på en nivå som är begriplig och meningsfull för barnet. Att överösa barnet med ett för avancerat språk kommer inte att underlätta processen att uppmärksamma, förstå och minnas nya ord. Det är lätt att tänka att barnet lär sig mer ju fler ord det hör, men om glappet mellan barnets språkförståelse och omgivningens tal är alldeles för stort och barnet endast förstår fragment av det som sägs, kan det leda till att barnet upplever informationen som ointressant, tappar fokus och “stänger av” - lite som att befinna sig utomlands med obefintliga språkkunskaper. 

Detta är (i likhet med det mesta jag skriver på bloggen) alldeles särskilt viktigt för barn med språkliga inlärningssvårigheter, men även för andra barn blir det garanterat mer meningsfullt att kommunicera när de förstår majoriteten av det som sägs. Det blir dessutom mycket enklare och roligare för barnet att ge respons!

Så hur mycket ska jag förenkla?

Det beror (som du säkert redan listat ut) på var ditt barn befinner sig i sin språkutveckling. Det finns en smart inlärningsprincip med ett onödigt krångligt ord - proximala utvecklingszonen - som jag tycker är användbar inte minst när det gäller språkinlärning. Proximala utvecklingszonen myntades av en sovjetisk psykolog och pedagog vid namn Vygotskij, och går i korthet ut på att inlärning sker som bäst när läraren befinner sig på en nivå strax över vad eleven klarar själv. Den proximala utvecklingszonen utgörs av den nivå som eleven kan nå upp till med stöd av läraren. Befinner sig läraren utanför den proximala zonen är utmaningen på en för hög nivå, och blir omotiverande och omöjlig för eleven. 

proximala-utvecklingszonen
För att ta ett konkret exempel: ett barn som håller på att lära sig cykla kanske klarar sig på egen hand med stödhjul. Med hjälp av en vuxen som håller i cykeln kan barnet även cykla utan stödhjul, och lär sig på så sätt efterhand att benästra cyklandet alldeles själv med mindre och mindre hjälp. Här ligger alltså den proximala utvecklingszonen. Barnet klarar sig däremot inte utan stödhjulen med en gång, det steget är för stort! 

Vad har det här med mitt barns språkutveckling att göra? 

Den innersta cirkeln i bilden ovan avser den språkliga nivå ditt barn befinner sig på. Den yttersta cirkeln avser en språklig nivå som är för komplicerad för barnet. Den proximala zonen avser en språklig nivå, som barnet ännu inte själv behärskar men som finns “inom räckhåll”. 

Var den proximala zonen ligger är såklart individuellt för varje barn, men det kan vara bra att utgå ifrån hur barnet själv kan uttrycka sig i dagsläget. En riktlinje är sedan att själv använda något fler ord och något längre meningar än vad barnet gör.

Använder ditt barn inga ord eller bara enstaka ord ännu? Använd då MÅNGA ett- och tvåordssatser i samtal med barnet! (Titta! En bil! Hej bilen! Bilen åker…. Säger tut tuuut…) Har barnet själv just börjat använda tvåordssatser, använd då MÅNGA meningar med några fler ord än så med barnet (Vill du ha vatten?, Dockan är i lådan, Ge kakan till nallen). Låt alltså barnets språkliga nivå vara avgörande för hur du talar med ditt barn - åldern är inte lika viktig! Det finns alltså inget som heter att man "borde kunna" prata på ett visst sätt till en treåring/fyraåring/femåring osv.


När svårighetsgraden i ditt eget tal ligger snäppet över vad barnet redan kan uttrycka, innebär det att barnet har goda förutsättningar att förstå majoriteten av vad du säger. När barnet förstår, kommer kommunikationen att upplevas som mer meningsfull och det blir enklare och mer lockande för barnet att ge respons. Barnet kommer också ha goda förutsättningar att uppmärksamma och förstå även nya ord som dyker upp, när de är omgivna av redan kända ord.

Förutom att underlätta språkförståelsen kommer den här strategin också att hjälpa barnet vidare i sin egen uttrycksförmåga. Barn lär sig genom att imitera andra, och ett barn som talar enstaka ord kommer att ha lättare att imitera en tvåordsmening än en femordsmening (eftersom tvåordsmeningen finns i den proximala utvecklingszonen, men inte femordsmeningen). Barnet behöver med andra ord höra många korta meningar för att lättare kunna ta steget till att börja använda korta meningar. Samma sak gäller barn som redan börjat sätta ihop ord till meningar som där katten eller ha mer - genom att du ger många exempel på meningar med lite fler ord (där är katten, du vill ha mer) gör du steget kortare för barnet att själv börja bygga lite längre meningar. Dina meningar fungerar alltså som modellmeningar för barnet att ta efter.

Sammanfattningsvis: Att uttrycka sig på en nivå som finns "inom räckhåll" för barnet (inom den proximala zonen) är en tumregel jag tycker är mycket effektiv och användbar för att både underlätta barns språkförståelse och uttrycksförmåga. Givetvis kan du prata i långa meningar med ditt barn också (det är svårt att låta bli!), men ibland kan det vara klokt att tänka "less is more"! 

Fler språkutvecklande strategier i serien:

Del 2: Rösten & kroppsspråket
Del 3: Sätt ord på barnets värld
Del 4: Var tyst och vänta
Del 5: Rätta mindre och omformulera mer 
Del 6: Kräv inte prat
Del 7: Så lockar du barnet till att prata mer 

Inga kommentarer

Back to Top