SPRÅKUTVECKLANDE STRATEGIER DEL 4: VAR TYST OCH VÄNTA

Vi har pratat om hur man kan sätta ord på vad barnet ser och upplever, det vill säga “bjuda” mycket på språket för att stärka barnets språkförståelse och stimulera ordförrådsutvecklingen. Något som egentligen är lika viktigt, men ibland lätt att glömma av, är att också vänta in barnet. Det tar ibland lite tid för ett barn att ta in och bearbeta något du sagt eller lista ut vad som förväntas av det i en specifik situation, och håller vi som vuxna låda precis hela tiden ger vi inte barnet en chans att ge respons. Det slutar med att vi mest pratar till barnet; vi får en envägskommunikation. Därför är det viktigt att ge utrymme för barnet att kommunicera genom att själv sakta ner, ta pauser och vänta. Det kan ibland vara en särskild utmaning när det gäller barn som inte pratar alls, men också dessa barn kommunicerar - om än på andra sätt än med talade ord.



Leta efter och uppmuntra all kommunikation

Försök leta efter olika sorters försök till interaktion och kommunikation via kroppsspråket, ögonkontakt, mimik, leenden och ljudanden, och se till att ge respons på dessa! (Den här sortens “icke-verbala” kommunikation utvecklar barnet långt innan det lär sig använda ord, och den lägger också grunden för hela den sociala och språkliga utvecklingen. Förmågan att interagera och samspela är enormt viktig för att sedan kunna använda språket på ett meningsfullt sätt!) För att inte missa barnets egna kommunikativa initiativ kan vi behöva gå ner på barnets nivå, titta på barnet och verkligen rikta vår uppmärksamhet mot barnet. Vänta alltså in barnets sätt att uttrycka sig med eller utan ord och bemöt alla försök till att kommunicera positivt. Det betyder inte att man måste applådera och jubla så fort barnet försöker uttrycka sig, men det är viktigt att visa barnet att du är intresserad av vad det har att säga. Då blir det så mycket roligare att pröva igen, och igen!

Om barnet inte talar alls eller talar endast enstaka ord, är det inte alltid helt enkelt att lista ut vad barnet menar. Var då inte rädd för att övertolka lite! När en liten bebis jollrar ma-ma-ma-ma är det ju för att dessa ljud är några av de tidigaste som munnen klarar att forma, inte för att barnet menar mamma. Efter en tid märker däremot barnet att de där ljuden genererar en massa glada leenden, pekningar och upprepningar som Ja titta mamma! Säger du mamma! Omgivningen övertolkar, ger barnets ljudanden en innebörd, vilket snart resulterar i att barnet börjar koppla ihop ma-ma med just mamma.

På samma sätt kan man pröva övertolka barnets tidiga gester och ljudanden för att barnet ska kunna koppla ihop dem med en betydelse. Om barnet viftar med händerna, kan du tolka det som om barnet vinkade och vinka tillbaka! Om barnet håller om nallen, kan du tolka det som om barnet kramar nallen och säga: Du kramar nallen! Om barnet säger mmmm när ni sitter och äter, kan du tolka det som om barnet menar att maten är god och säga mmmmm, vad gott! Gott med mat! Eller kanske som om barnet vill ha mer, och säga Mmmmer? Vill du ha mer?

Sammanfattningsvis

Bjud mycket på språket men glöm inte att tvåvägskommunikation alltid är bäst. Försök att stanna upp och leta efter, uppmärksamma och berömma barnets försök till gensvar (eller egna initiativ!). Rätta absolut inte barnet om orden uttalas fel utan visa istället att du är intresserad av innehållet i det barnet säger. Det är i alla lägen en mer gångbar strategi när det gäller att få barn intresserade av att prata!


Fler språkutvecklande strategier i serien:
Del 1: En gyllene tumregel
Del 2: Rösten & kroppsspråket
Del 3: Sätt ord på barnets värld
Del 5: Rätta mindre och omformulera mer 
Del 6: Kräv inte prat
Del 7: Så lockar du barnet till att prata mer 

Inga kommentarer

Back to Top