SPRÅKUTVECKLANDE STRATEGIER DEL 5: RÄTTA MINDRE OCH OMFORMULERA MER

Det finns ett “aldrig” när det gäller att prata med små barn, tycker jag. Jag tycker aldrig att man bör kritisera eller rätta barnet ifråga om uttal (t ex när barnet säger foffa för soffa), felaktig grammatik eller meningsbyggnad (t ex när barnet säger jag inte äta, han springde dit, där månen).

Det finns få saker som kan döda ett barns lust att kommunicera mer än direkt kritik riktad mot barnets sätt prata. Direkta korrigeringar ger onödiga och tråkiga avbrott i ett samtal och dessutom medför det lätt att barnet tappar tråden och kommer av sig i sitt berättande. Tänk dig själv att du sitter och berättar om en superhäftig upplevelse du just varit med om, och samtalspartnern inte kan låta bli att gång på gång kommentera dina ordval, din dialekt eller hur du snubblar på något ord. Du tappar troligtvis den där glöden att berätta ganska snabbt… Att ofta kritisera barns sätt att prata kan i värsta fall leda till att barnet börjar undvika att tala då detta förknippas med något obehagligt eller jobbigt.


rätta-mindre-omformulera-mer

Omformulera

Givetvis är det ändå bra att visa barnet hur det faktiskt ska låta, annars blir det svårt att lära sig säga rätt! En betydligt mer effektiv strategi, som både ger barnet bekräftelse på att du förstått OCH hjälper barnet att utvecklas språkligt, är att istället upprepa vad barnet sagt men på rätt sätt. Det kan låta så här:

Vilgot: Där den gå
Pappa: Ja, där går den!

Eller:

Vilgot: Ha kaka!
Pappa: Aha, du vill ha en kaka!

På det här sättet ges barnet möjlighet att i direkt anslutning till det egna yttrandet få höra hur det “ska” låta, och kan då jämföra sitt eget sätt att uttrycka ordet/meningen med den vuxnes. Dessutom kommer den här sortens återkoppling på barnets yttranden ge barnet bekräftelse på att du lyssnat på och bryr dig om vad han eller hon säger, vilket stärker upplevelsen av delaktighet och ömsesidighet i samtalet. Det finns få saker som kan motivera ett barn att fortsätta kommunicera mer än just detta!

Kom ihåg att barnet kan behöva höra rätt sätt att använda en viss ordföljd eller en grammatisk regel många gånger innan barnet själv kan börja använda den självständigt. Trots detta har den här strategin, där den vuxne upprepar vad barnet sagt men på rätt sätt, visat sig vara mer effektiv när det gäller inlärning av grammatiska regler, jämfört med när barnet ska lära sig genom att säga efter den vuxne. Det har visat sig stämma både för barn med typisk språkutveckling och barn med språkstörning.1,2 Grammatiska regler kan exempelvis vara sådant som att man använder särskilda ändelser för att markera flertal (blommor, bilar, katter), böja verb/händelseord (se, såg, sett), böja adjektiv/beskrivande ord (fin bil, fint hus, fina skor) med mera.

Ett barn som har svårt för en viss grammatisk regel kommer alltså att ha lättare för att lära sig den genom att få lyssna på när du som vuxen upprepar barnets yttrande men på rätt sätt, jämfört med att be barnet pröva igen eller härma dig. Vad barnet hör är alltså viktigare än vad barnet gör. En direkt korrigering kommer därför inte att få barnet att lära sig snabbare - tvärtom!

Det har även visat sig att barnet lär sig lättare ju fler olika exempel av samma regel som barnet får höra.3 Det viktiga är alltså inte att höra ordet blommor 25 gånger, utan hellre 25 olika sorters ord där du markerar just flertal (blommor, kakor, mattor, affärer, bilar, grävmaskiner…).

Den här strategin kan även användas när det gäller uttal, då svårigheter med detta ibland kan grunda sig i att barnet inte uppfattat skillnaden på exempelvis T och K (och därför säger tille för kille, tatt för katt och topp för kopp). Genom att då få jämföra sitt eget uttal med den vuxnes blir det lättare för barnet att märka att det faktiskt låter annorlunda när den vuxne säger samma sak. Det kan låta så här:

Vilgot: Titta en tatt!
Pappa: Ja titta en katt!

Observera att det långt ifrån alltid räcker för barnet att "höra skillnad" för att själv kunna "göra skillnad" (även om det alltid är en förutsättning!). Barnet kan alltså trots att han eller hon hör hur det ska vara ha svårigheter att hitta rätt i munnen. Då kan det beroende på barnets ålder och omfattning av uttalssvårigheter behövas mer strukturerad träning, gärna under handledning av logoped. Det är alltså inte heller här optimalt att rätta barnet i ett samtal eller kommentera mycket kring uttalet. Mer om uttal och talträning i ett senare inlägg!

...Och utvidga

Man kan även använda den här sortens återkoppling och samtidigt bygga ut barnets mening och kanske lägga till mer information. På så sätt får barnet höra exempel på hur man kan uttrycka ungefär samma sak lite mer detaljerat (med fler eller svårare ord). Det kan låta såhär:

Vilgot: Stor bil
Pappa: Ja titta en stor bil! Bilen är röd. Och den kör jättefort!

Eller

Vilgot: den boken
Pappa: Aha, du vill ha den boken. Max-boken! Ska vi läsa om Max?

På det här sättet sätter du ord på precis det som barnet har sitt fokus på just nu, vilket ökar chanserna att barnet lyssnar och tar till sig det du säger. Tänk på att inte bygga ut barnets mening FÖR mycket, utan använd lite längre meningar än vad barnet själv gör och dela hellre upp informationen i flera kortare meningar.

Personligen hör dessa till mina favoritstrategier då jag tycker att de är både effektiva och faller sig väldigt naturliga i samtal med de flesta barn. Ibland leder omformulering även till att barnet spontant upprepar den korrekta formen för sig själv, vilket ju visar att barnet är väldigt observant på det du säger och reagerat på att något i det egna yttrandet inte riktigt stämde. Det är såklart toppen om inlärningen sker så direkt, men man behöver inte fästa någon större vikt vid detta eller berömma barnet för att det blev rätt. Det viktigaste är alltid att förmedla till barnet att du är intresserad av själva samtalet och innehållet i det barnet säger, inte hur det sägs.

Referenser:
1. Nelson, K. E., Camarata, S. M., Welsh, J., Butkovsky, L., & Camarata, M. (1996). Effects of imitative and conversational recasting treatment on the acquisition of grammar in children with specific language impairment and younger language-normal children. Journal of Speech and Hearing Research, 39, 850–859.
2. Camarata, S. M., Nelson, K. E., & Camarata, M. N. (1994). Comparison of conversational-recasting and imitative procedures for training grammatical structures in children with specific language impairment. Journal of Speech and Hearing Research, 37, 1414–1423)
3. Plante, E., Ogilvie, T., Vance, R., Aguilar, J. M., Dailey, N. S., Meyers, C., Lieser, A-M. & Burton, R. (2014).Variability in the language input to children enhances learning in a treatment context. American Journal of Speech Language Pathology, 23(4), 530-545.)

Fler språkutvecklande strategier i serien:

Del 1: En gyllene tumregel
Del 2: Rösten & kroppsspråket
Del 3: Sätt ord på barnets värld
Del 4: Var tyst och vänta
Del 6: Kräv inte prat
Del 7: Så lockar du barnet till att prata mer 


Inga kommentarer

Back to Top