1. Ha roligt själv!
Det här kan verka självklart, men ju mer jag interagerat med barn och observerat andra interagera med barn desto mer övertygad har jag blivit om att det verkligen, verkligen är en nyckel till framgång när det gäller att få barn intresserade av kommunikation. Jag har tidigare skrivit om vikten av att fånga barnets uppmärksamhet, och när allt kommer till kritan: vad fångar ett barns uppmärksamhet mer än sådant som är roligt? Det är väldigt lockande för ett barn att interagera med en vuxen som har roligt själv, så bjud på dig själv och var inte rädd för att vara lite fånig! Le mycket mot barnet. (Här kommer en trist sanning: Det är superlätt att le mot barn som själva ler och inte alltid lika lätt att le mot barn som inte ler. Men le i alla fall, även om barnet inte ger respons direkt.) Visa barnet att du tycker om att prata, leka och busa med barnet. Använd roliga ord och läten som fångar barnets uppmärksamhet som Pang, Bom, Woooow, Krasch, Tuuuuut, och så vidare. Härma hur kossan, hunden, flygplanet, regnet och bilen låter. Visa med hela kroppen när något är spännande eller roligt och skratta mycket med barnet! Barnet kommer att märka när du har roligt och det kommer att öka chanserna att barnet stannar kvar i aktiviteten, faktiskt uppmärksammar det du säger och själv ger respons.
2. Ställ rätt frågor!
Fråga gärna barnet frågor, men försök ställa frågor som är intressanta för barnet att svara på och som barnet kan klara av att besvara.
Att barnet klarar av att besvara frågan förutsätter att han eller hon både förstår själva frågan (t ex Var bor hästen?) och har ord för att svara (t ex I stallet). Försök att ställa frågor som ger utrymme att svara med en mening om barnet kan/vill, och dra ner på frågor som endast kan besvaras med “ja” eller “nej” eller enstaka ord. Istället för att fråga Vad är det? när barnet sitter och kör med traktorn, kan du alltså fråga Var ska traktorn åka nu? eller Hur gör traktorn när den gräver?
Gör det sedan till en vana att själv svara på frågan om barnet inte gör det.
På så sätt avdramatiserar du pratandet och pressar inte barnet på ett svar. När ni är ute och går kanske du frågar barnet: Var ska vi gå nu tycker du? Om barnet inte svarar fyller du i själv: Nu ska vi se var vi ska gå… Kanske ska vi gå ditåt! Eller till parken kanske! Åh, jag kan inte bestämma mig... När ni städar barnets rum och du frågar Hur ska vi lägga gosedjuren? och barnet inte svarar, fyll i själv: Kanske såhär… Eller apan kanske vill ligga överst! Och hunden vill också vara med förstås… Ofta lockas barnet att uttrycka sin åsikt eller vilja när du uttrycker din. När barnet inte vill/kan svara eller fylla i tränar ni ändå massor av språk genom att du pratar och benämner, vilket gör att barnets ordförråd utvecklas.
När barnet svarar på en fråga, omformulera och utvidga gärna barnets svar så bekräftar du barnet och ger samtidigt exempel på hur man kan uttrycka samma sak med lite fler ord. Bygg vidare på barnets svar, ställ följdfrågor och kommentera och visa att du är intresserad av att fortsätta samtalet!
Ställ antingen/eller-frågor kring sådant som barnet är intresserat av att påverka!
De kan vara särskilt användbara om barnet ännu inte säger många ord och inte har förmågan att svara på frågor av typen ovan. Att barnet kan påverka genom sitt svar gör barnet motiverat att svara och hjälper barnet förstå vilket användbart verktyg språket är.
Vill du ha vatten eller mjölk?
Ska vi gå till parken eller till affären först?
Vill du leka med tågbanan eller bollen?
Genom att du först benämnt orden blir det dessutom lättare för barnet att använda ordet själv i sitt svar. Så istället för att fråga Vilken färg är det? när barnet sitter och bygger med klossar, håll fram två klossar och säg Ska vi ta den röda eller den blå?
3. Jag undrar...
Något som ofta får igång barn som är lite blyga, eller inte gärna svarar på frågor eller tilltal, är "jag undrar"-knepet. Det kan användas i alla möjliga situationer och lockar många barn att uttrycka sig mer än vad direkta frågor gör. Till exempel när du leker med barnet kan du (istället för att ställa en direkt fråga som Var ska bilen åka?) säga Jag undrar var bilen ska åka... Vid middagsbordet kanske en kommentar som Jag undrar vad ni lekt idag på förskolan när du är så kladdig i håret! genererar ett bättre svar än att fråga Varför är du så kladdig i håret? På det här sättet pressas inte barnet på ett svar vilket gör att det blir desto mer lockande att kommentera det du säger (särskilt om det rör något som barnet säkerligen har en uppfattning om!)
4. Skapa situationer som lockar till prat
I vardagen finns mängder med förutsägbara situationer för ett barn. Barnet vet hur exempelvis en måltid, ett blöjbyte eller en påklädning brukar gå till eftersom detta är något som sker på regelbunden basis. Genom att skoja till det lite och göra tvärtemot brukar barnet ofta inte kunna låta bli att protestera. Pröva till exempel att sätta strumpan på huvudet, vända skeden åt fel håll eller glömma att ta på skorna och vänta och se hur barnet reagerar. Låt barnet sätta ord på vad som gick snett (om han eller hon har ord för det). I annat fall gör du det åt barnet så att barnet får en "modellmening" att ta efter. Uttryck dig gärna med ett yttrande/en mening som endast är lite svårare än de yttranden barnet själv använder så ökar chanserna att barnet faktiskt klarar att imitera dig (direkt eller vid ett senare tillfälle).
Fler smarta sätt att skapa ett behov hos barnet att kommunicera kan vara att skapa "hinder" i en aktivitet genom att exempelvis:
- Låsa ytterdörren när barnet ska gå ut
- Flytta en leksak som barnet gillar till en hylla eller någon annanstans där barnet inte når
- Lägga en pusselbit på fel plats
- Bryta mot spelreglerna i ett spel (säg till exempel Min tur! trots att det är barnets tur - något som garanterat genererar ett behov av att protestera!)
- Stäng av en ljudet på en leksak som barnet leker med
Ett annat ypperligt sätt att locka barnet till att uttrycka sig kan vara att pausa mitt i en aktivitet som barnet verkligen gillar (till exempel att gunga, blåsa såpbubblor, busa, sjunga, leka tittut eller äta mat). Sök kontakt med barnet, se frågande ut och vänta tills barnet ber om mer innan du fortsätter. Då skapar du en situation där barnet är motiverat att uttrycka sig och där poängen med att kommunicera blir väldigt konkret.
Några avslutande ord
Detta var sista delen i serien om språkutvecklande strategier. Strategierna jag beskrivit kan användas med alla barn, men vissa av dem är kanske särskilt relevanta för barn i ett- till treårsåldern. Om ditt barn har en försenad språkutveckling kan de förstås vara minst lika användbara högre upp i åldrarna. (När det gäller språkutveckling är språklig nivå alltid viktigare att utgå ifrån än ålder och vad barnet "borde" kunna!)
För barn med språkstörning kan ett språkstimulerande förhållningssätt i vardagen vara av avgörande betydelse (då helst i kombination med kontinuerliga bedömningar, träning hos och/eller handledning av logoped). Det är alltså viktigt att inte begränsa "språkträningen" till specifika träningstillfällen, utan försöka använda de här strategierna i vardagliga situationer - när du diskar, lagar mat, handlar eller leker och busar med barnet. Det hjälper språket att utvecklas hela tiden!
En omgivning som på ett icke-krävande sätt uppmuntrar till språkande, hjälper barnet att förstå och använda nya ord och pratar mycket med barnet på rätt nivå, är något som kommer att främja språkutvecklingen hos alla barn, med eller utan svårigheter. Ett rikt språk är kanske det bästa du kan ge ditt barn - det kommer att underlätta läs- och skrivinlärning, kunskapsinhämtning, förmågan att förstå instruktioner, att samarbeta, hantera sociala relationer och konflikter, värdera påståenden och ta ställning i olika frågor, och ge bättre förutsättningar att klara av utmaningarna i samhället och yrkeslivet i vuxen ålder.
Fler språkutvecklande strategier i serien:
Del 1: En gyllene tumregel
Del 2: Rösten & kroppsspråket
Del 3: Sätt ord på barnets värld
Del 4: Var tyst och vänta
Del 5: Rätta mindre och omformulera mer
Del 6: Kräv inte prat
Inga kommentarer