SÅ LÄSER DU FÖR BARN - 7 KONKRETA TIPS

I förra inlägget förklarade jag hur högläsning för barn kan involvera alla de "principer" som visat sig ha en särskilt positiv inverkan på språkutvecklingen. Idag tänkte jag dela med mig av några tips och idéer kring vad man kan tänka på i högläsningssituationen för att den ska bli så språkutvecklande som möjligt.

1. Välj rätt nivå på böckerna

Lägg gärna lite energi på att hitta böcker på en språklig nivå som är lagom utmanande för barnet. Det är inte per automatik mer språkutvecklande att läsa böcker med långa meningar och många nya ord för ett litet barn, som själv kanske bara talar i enstaka ord eller korta satser. Risken är då att barnet vänjer sig vid att inte förstå. Genom att läsa böcker där barnet klarar att tillgodogöra sig innehållet (kanske med lite hjälp från dig), lär sig barnet däremot att förvänta sig
att böcker är meningsfulla och möjliga att förstå. Det här är väldigt viktigt inför den egna läsinlärningen framöver! Om barnet vänjer sig vid att förstå innehållet i en bok när du läser högt, kommer han eller hon att förvänta sig detta också när det är dags att läsa på egen hand. En sådan attityd till böcker och texter kommer att skapa bättre förutsättningar för barnet att reagera när något verkar konstigt eller inte stämmer, och kanske stanna upp och fundera, läsa igen eller ta hjälp för att förstå. Om barnet däremot inte förväntar sig att förstå innehållet i en text, är risken större att oklarheter och krångliga ord passerar utan vidare - något som inverkar negativt på läsförståelsen. Att förstå när man inte förstår är alltså en helt avgörande förmåga för läsframgång, och det kan du skapa förutsättningar för genom att välja böcker på en lämplig nivå (och stötta barnets förståelse där den brister).

Ett “riktmärke” kan vara att leta efter böcker där meningarna är lite längre än de barnet själv talar, och innehåller så många nya ord som känns rimligt att stanna upp och förklara. Behöver du förklara så många ord att det blir svårt att bibehålla “läsflytet” eller barnet snabbt tappar intresset är den språkliga nivån troligtvis onödigt hög.

2. Läs med inlevelse

Jag lovar att en och samma bok kan upplevas på helt olika sätt bara beroende på hur du läser den. Många av oss minns säkert hur fängslande det var att lyssna på böcker när en vuxen läste med inlevelse. Faktum är att en smula inlevelse kan höja även den mest mediokra barnbok till skyarna (det är åtminstone min erfarenhet)! Att använda rösten för att fånga barnets uppmärksamhet och hjälpa barnet urskilja och förstå nya ord har jag skrivit om tidigare, och precis samma sak gäller såklart när du läser för ditt barn. Barn älskar kontraster, och med rösten kan du skapa kontraster i språkmelodin genom att variera intonationen, du kan skapa kontraster i språkrytmen genom att betona viktiga ord, och du kan skapa kontraster i röststyrkan genom att ibland sänka rösten för att sedan höja den. Du kan även använda rösten för att förstärka känsloläget hos karaktärerna genom att låta ledsen, överraskad, förväntansfull eller rädd. Särskilt yngre barn brukar tycka om ljudeffekter, det vill säga att med rösten härma flygplanet, bussen, ringklockan eller vinden som blåser.

Med de allra minsta är det ofta roligt att också “interagera” med boken medan du läser, och uppmuntra barnet att göra detsamma. Man kan till exempel knacka på dörrar, klappa på djuren, pussa nallen eller vinka hej och hejdå. Det hjälper barnet att förstå hur olika gester kan användas och är dessutom ett bra sätt att göra barnet delaktig i bokläsningen om han eller hon inte talar själv ännu.

3. Ställ frågor!

Ställ gärna frågor medan ni läser men var lyhörd för barnet (och undvik förhörs-fällan). Syftet är inte att bokläsningen ska bli en testsituation, så se till att balansera frågorna med egna kommentarer. En del barn är ivriga och gillar inte alls när man stannar upp för mycket i berättelsen, så var lyhörd för hur mycket "frågepauser" ditt barn accepterar.

Ett litet barn som ännu inte talar själv eller endast säger enstaka ord kan du gärna med förväntansfull röst fråga frågor som barnet får svara på genom att peka, som Var är grodan? eller Ser du någon banan? Dessa frågor främjar språkförståelsen och det är ofta roligt för barnet att peka ut bekanta föremål eller djur. Se bara noga till att du frågar på ett kravlöst och positivt sätt! Om barnet inte pekar, pekar du helt sonika själv och säger Där är grodan! Begränsa gärna frågor i stil med Vad är det? eller Kan du säga banan? även om det förstås lätt slinker igenom en och annan (mer om detta har jag skrivit här).

Om barnet kommit lite längre i sin språkutveckling och förstår de flesta vanligt förekommande ord, kan du pröva att ställa frågor om mer detaljerade aspekter av bilderna:

Var är hundens öra?
Ser du något mer som är rött?
Var är cykelns handtag?

Till ett lite äldre barn som själv pratar i längre meningar kan du gärna ställa vad/varför/hur-frågor som uppmuntrar barnet att resonera kring innehållet:

Vad tror du kommer hända nu?
Varför tror du att storebror blev så arg?
Hur hamnade mjölken där?

Genom att besvara den här sortens frågor (eller höra dig göra det) får barnet träna sig i att tänka kritiskt, läsa “mellan raderna” och förutse vad som ska hända - förmågor som barnet har stor nytta av inför läsinlärningen längre fram. Om barnet inte svarar gör du det själv istället för att pressa barnet på ett svar. Det är oftast lönlöst att upprepa samma fråga gång på gång i hopp om att barnet till slut ska svara (min erfarenhet är att barnet bara tappar intresset, och dessutom befinner du dig ganska snart i förhörs-fällan vilket alltid är en återvändsgränd).

4. Träna perspektivtagande och empati

Böcker är ett ypperligt redskap för att träna sig i att sätta sig in i andras perspektiv. Små barn saknar förmågan att förstå att andra känner och tänker annorlunda än dem själva - de är vad man brukar kalla för “egocentriska”. Empati är en komplex förmåga som utvecklas successivt under barndomen, men någon gång i treårsåldern brukar barn kunna börja sätta ord på hur andra tänker och känner och på ett tydligare sätt kunna skilja sina egna känslor från andras. Det här kan du tydliggöra för barnet genom att själv resonera högt kring hur karaktärerna i boken känner sig, vad de tänker, tror, hoppas eller vill. Om barnet klarar av att svara på frågor av den typen kan du gärna ställa frågor som:

Hur tror du flickan kände sig nu?
Vad skulle du göra om DU tappade din nalle?
Vad tror du mamman tänker nu?

5. Gör kopplingar till barnets egna erfarenheter

Om ni läser en bok om ett gosedjur, prata om vilket gosedjur som är ditt barns favorit. Läser ni en bok om ett besök hos doktorn, prata om hur det var sist ni var hos doktorn! Och så vidare. Det här ger fina tillfällen till små samtal kring något barnet har en erfarenhet av, vilket i sig är språkutvecklande och även stärker barnets självkänsla och känsla av delaktighet.

6. Locka barnet till att uttrycka sig

Reagera och kommentera själv det som händer i boken:

Oj oj oj, vad smutsigt det blev!
Nämen har du sett så många fåglar!?
Jag undrar vad Max ska göra nu…

Sådana här kommentarer kan ofta locka barnet till att själv uttrycka sig mer. Bygg också vidare på de kommunikativa initiativ barnet tar och visa att du är intresserad av vad barnet har att säga!

När ni läst en bok ett par gånger kan du pröva att pausa inför ett ord för att se om barnet själv kan fylla i det. Det brukar oftast fungera bäst om du pausar inför sista ordet i en mening. Många böcker har ett repetitivt innehåll där samma mening upprepar sig gång på gång, vilket brukar underlätta eftersom barnet då har lättare att memorera orden. Det blir också extra kul när boken går på rim - då kan ofta barnet inte låta bli att fylla i det ord som rimmar när du stannar upp och ser förväntansfull ut.

Det här kan också vara uppskattat när ni läser böcker där sånger illustreras med bilder (Catarina Kruusvals vispekböcker är personliga storfavoriter hos både mig och min son!). De tydliga melodiska och rytmiska komponenterna i en sång hjälper till att memorera texten, och när barnet hört en sång flera gånger börjar hjärnan förvänta sig vad som följer efter exempelvis I ett hus vid skogens ___ eller Imse vimse spindel klättra upp för ___. Det blir ofta ett roligt överraskningsmoment att pausa inför sista ordet i en strof och se om barnet fyller i med ord, ljud eller gester. Min son talar inte ännu men älskar att få fylla i “bil” och “trumpet” med ljudanden i sången Krokodilen i bilen. När DU sjunger (till skillnad från att lyssna på en inspelad låt, som ofta går på tok för fort för att något barn ska hinna höra orden) har du dessutom möjlighet att anpassa rytmen och tempot, vilket ger barnet en chans att skilja ut orden och relatera texten till bilderna.

7. Låt barnet "läsa" boken för dig!

När ni läst en bok ett par gånger, pröva att låta barnet återberätta den för dig med hjälp av bilderna. Det här passar bäst med lite större barn, som redan pratar i meningar. Att träna sig i att berätta är viktigt inte minst inför skolstarten, där barn förväntas kunna hitta på egna historier, återge händelser och dela med sig av faktakunskaper i både tal och skrift.  Dessutom är berättarförmågan viktig i sociala relationer - när allt kommer omkring ägnar vi oss åt att berätta om alla möjliga saker hela dagarna. Vi berättar vad vi gjort idag, hur utlandssemestern var eller hur det gick till när vi missade bussen. Och berättande är verkligen ingen enkel språklig aktivitet - tvärtom samverkar en massa olika kognitiva förmågor för att kunna formulera en berättelse med rätt ord och grammatik/meningsbyggnad, klara att hålla en "röd tråd", strukturera och organisera innehållet i rätt ordning och anpassa sig till lyssnaren på ett bra sätt.

Genom att både lyssna på böcker och själv få berätta får barnet en ökad medvetenhet kring hur berättelser brukar vara uppbyggda. Exempelvis följer de flesta berättelser/historier i vår kultur en tidslinje med en tydlig början, en sekvens av olika händelser och ett slut. Det framgår vem som gör vad, varför saker och ting händer och ofta finns även en tydlig “poäng” med historien. Kunskapen om den här strukturen hos berättelser kan sedan fungera som en “mall” att utgå ifrån när barnet ska berätta själv. I den tidiga läsundervisningen i skolan består dessutom många texter av just berättelser/sagor/historier, och barnet har då stöd för läsförståelsen genom den "inre mallen" för hur berättelser brukar vara utformade. Berättande kan man förstås uppmuntra barnet till i alla möjliga situationer, men bokläsningsstunden kan vara ett ypperligt tillfälle att börja!

Hoppas att du som orkat läsa så här långt fått inspiration och motivation att fortsätta läsa med ditt barn (eller börja, om du ännu inte gjort det)! Jag vill än en gång slå ett slag för biblioteken, som gör det möjligt att helt gratis hämta hem en drös nya böcker lagom tills barnet tröttnat på de förra. Har det lokala biblioteket begränsat utbud av barnböcker går det oftast bra att beställa titlar från andra bibliotek i kommunen via bibliotekets webbsida, och bara hämta ut dem när de är levererade till din hyllplats. Smidigt eller vad!? :)