VARFÖR SPRÅKET ÄR EN SÅ BIG DEAL

Jag kan tänka mig att en och annan läsare undrar varför i allsin dar jag ägnar så mycket energi åt det här med barns språkutveckling. Det finns ju så mycket annat ungarna ska lära sig! Äta, krypa, springa, cykla, inte slåss, räkna, simma, fotboll... Prata lär de väl sig ändå av bara farten?



Jo, visst är det så att de flesta barn lär sig prata av “bara farten”, utan att vi behöver göra så mycket för att hjälpa till. Så är hjärnan programmerad och det följer ett någotsånär förutsägbart mönster oavsett vilket språk barnet ska lära sig. Samtidigt ställs stora krav - vågar jag säga större än någonsin? - på språklig förmåga i vårt samhälle idag. Jämför till exempel med när vi levde som jägare och samlare, då förmågor som snabbhet, styrka och mod sannolikt var mer avgörande för hur man klarade sig i livet än storleken på ordförrådet. Att det är just språk som värderas så högt idag gör alltså att personer med språkliga svårigheter får extra mycket att kämpa med, precis som det utgjorde en större begränsning att ha dålig balans, syn eller muskelstyrka längre bak i tiden.

Idag vill jag skriva om varför språk är en sådan nyckelförmåga och varför det inte kan betraktas som en i raden av förmågor eller talanger hos ett barn (eller en vuxen). Att ha "lätt" eller "svårt" för språk är inte jämförbart med att ha lätt eller svårt för fotboll eller klarinettspel. Språklig förmåga kan snarare betraktas som en dörröppnare för flera andra förmågor och ger förutsättningar för att kunna ta till sig kunskap, läsa, skriva, hantera sociala relationer, lösa problem, hålla saker i huvudet med mera.

Problem med språket - vad betyder det egentligen?

För att förklara vilken roll språket spelar för hela livet vill jag beskriva vad som händer när det inte fungerar. Till att börja med tänkte jag kort definiera vad jag menar när jag pratar om språk. Jag tror att det finns väldigt många olika uppfattningar och tankar om vad som ingår i det där begreppet, och ofta menar vi kanske olika saker. Kanske tänker man att det handlar om hur bra man är på språk i skolan (typ engelska eller tyska), hur väl man artikulerar eller hur stort ordförråd man har. Men inga av dessa referensramar ger någon fullständig bild av vår språkförmåga och hjälper heller inte till att förklara varför den skulle vara en så big deal.

Ofta brukar man dela in vår språkliga förmåga i språklig form, språkligt innehåll och språklig användning. Med språklig form menas regler för hur språkljud uttalas och grammatiska regler (som ordföljd och böjningar av ord). Det språkliga innehållet handlar om innebörden i det vi säger, det vill säga orden och meningarnas betydelse. Det handlar om att kunna göra oss förstådda och förstå andra. Språklig användning syftar på hur vi använder språket utifrån sociala regler och förväntningar. Det handlar bland annat om att följa “samtalsregler”, hålla sig till ämnet, berätta sammanhängande, förstå det som sägs “mellan raderna”, att anpassa språket efter situationen - ja allt det där som finns "under ytan" i ett samtal. För att vi ska kunna använda språket för att kommunicera, förstå andra, lära oss saker och så vidare, behöver alla språkets delar fungera.

Av erfarenhet vet jag att många som hör “språkliga svårigheter” tänker på något barn man träffat, som haft svårt att uttala vissa språkljud eller kanske haft svårt med verbböjning (och till exempel sagt springde eller skrivde). De här sakerna handlar alltså om svårigheter med språkets form. Kanske är det inte så konstigt att det finns många sådana här exempel, eftersom svårigheter med språkets form är relativt vanliga och dessutom väldigt tydliga för omgivningen. Det går att “ta på” vad som är svårt. Våra hjärnor reagerar blixtsnabbt på uttalsfel som gjäsklippaje eller grammatiska fel som ett blått cykel. Eftersom problem med språklig form ofta rättar till sig lagom till skolstart förekommer just de här svårigheterna inte lika ofta hos äldre barn och vuxna.

Svårigheter som tar sig nya uttryck

Att den grundläggande språkliga sårbarheten ibland finns kvar, men bara yttrar sig annorlunda högre upp i åldrarna, tror jag däremot inte är lika välkänt. Talet kan alltså låta korrekt (det vill säga barnet har fått ordning på språklig form), men kvar finns kanske ett svagt ordförråd och en bristande språkförståelse (svårigheter med språkligt innehåll). Sådana här svårigheter går mycket bättre att dölja och skolbarn kanske istället uppfattas som ointresserade eller ouppmärksamma, eller får höra att de ska skärpa sig och lyssna. De grundläggande språkliga problemen kamoufleras.

Eftersom undervisningen i mer eller mindre alla skolämnen sker via språk är det lätt att föreställa sig hur ett svagt språk kan sätta käppar i hjulet för kunskapsinhämtningen och förmågan att följa instruktioner. Tänk dig själv att lyssna på en föreläsning i ett ämne du inte kan särskilt väl, där viktiga nyckelord ständigt överröstas av buller - det blir genast en påfrestning att förstå sammanhanget och ta till sig informationen. Till och med matematik förutsätter en massa språk - tänk på alla begrepp som måste förstås för att kunna lösa problem, som exempelvis mer, mindre, hälften, dubbelt, minst, först, sist…

Hos vissa barn märks inte svårigheterna så mycket, för att sedan dyka upp och ställa till problem i samband med läs- och skrivinlärningen. Varför? Läsning och skrivning är inget annat än avancerade språkliga aktiviteter! De kan nästan sägas representera ett "eldprov" för vår språkliga förmåga, eftersom läsning och skrivning bygger på att språkets alla delar fungerar: det behövs en medvetenhet om språkets ljudmässiga sida (vilka enskilda språkljud varje ord är uppbyggt av), bra koll på grammatiska regler, en god språkförståelse och ett tillräckligt ordförråd för den aktuella texten.

Förutom att läsa och skriva förväntas elever i dagens skola dessutom kunna diskutera, analysera, förklara, granska fakta och lösa problem, vilket i allra högsta grad är språkliga förmågor. För den som har svårigheter att berätta, hitta ord och formulera sig är det här ingen lek! Det är inte ovanligt att en ond spiral uppstår, där svårigheterna med språk tidigt medför misslyckande i skolan, vilket i sin tur leder till sämre motivation och sämre självkänsla och därmed ytterligare misslyckanden. Men det handlar inte bara om skolan. På det sociala planet kan barnet få kämpa med att hänga med i lekar, förstå skämt och att skaffa och behålla vänner. Att samarbeta blir svårt då detta i allra högsta grad bygger på förmågan att kommunicera och samtala, och barnet kanske lätt hamnar i konflikter.

Som ni märker kan en språklig sårbarhet vara ganska dold högre upp i åldrarna, om man jämför med fyraåringen som har svårt med verbböjning. Språkliga svårigheter (“språkstörning” på logopedspråk) finns ofta kvar hela livet. Det betyder att det finns en massa vuxna i vårt samhälle som kämpar med att hantera de språkliga krav som ställs både i vardagen och i yrkeslivet. För många fungerar vardagspratet fint, men kanske har man svårare att förstå ironin i ett satirprogram på radio eller att hålla språklig information i huvudet. Att delta i en diskussion och föra fram sin åsikt eller att värdera och bedöma trovärdigheten i en artikel som delas på Facebook kanske inte är det lättaste. Många blir tillbakadragna och tar inte initiativ till samtal och diskussioner. Kanske uppfattas man som tyst eller ointresserad, när det i själva verket rör sig om just svårigheter med språk och språkanvändning.

Avslutningsvis

För mig har synen på språk som just en nyckelförmåga, som ger ringar på vattnet på så många andra områden, varit en ögonöppnare. Jag hade inte startat den här bloggen om det där med språkutveckling bara var ett självändamål och handlade om några milstolpar att "checka av" under småbarnsåren.

Det är svårt att i tidig barndom veta vilka barn som kommer att behöva kämpa extra mycket med språket. Språk är en komplex förmåga som till viss del styrs av gener, vilket betyder att barn föds med olika biologiska förutsättningar. Det innebär att barn som har medfödda svårigheter med språkinlärning i någon utsträckning kommer att bära med sig den sårbarheten. Den kan inte trollas bort, precis som vi inte kan trolla bort ett synfel. Men språklig förmåga är inte bara ett resultat av gener, utan också av den språkliga miljön som ett barn växer upp i (något man bland annat kunnat visa genom tvillingstudier som denna). Ett språkstimulerande förhållningssätt gör alltså skillnad för det barn som har en språklig sårbarhet, men kommer att stärka språket också hos ett barn med goda förutsättningar. Språk är inget man någonsin blir färdig med!

Därför spelar det roll hur mycket och vilken sorts språk ditt barn får höra, det spelar roll att ditt barn får många chanser till samtal och interaktion med dig i vardagen, det spelar roll att du läser böcker, ställer frågor, umgås och spenderar tid med ditt barn. Det spelar roll att du hjälper ditt barn förstå glädjen i att kommunicera, att uttrycka sin åsikt, berätta och bli lyssnad på.

Hoppas att ni fått svar på varför språket ÄR en big deal och varför en god grund för språkutvecklingen kanske är den bästa gåva du kan ge ditt barn!

Undrar du var du kan börja? Läs gärna mina språkstimulerande strategier i 7 delar här på bloggen, till exempel! (För den otålige kommer en nedladdningsbar kortversion i pdf-format dyka upp på bloggen framöver, så håll utkik!) Vill även tipsa om de här filmerna från Kodknäckarna, som ger åldersanpassade tips för hur du får fart på ditt barns språk.

Inga kommentarer

Back to Top