TECKEN PÅ SPRÅKLIGA PROBLEM (DEL 3: SPRÅKLIG FORM)

Barnet har nu lagt grunden för sin förmåga att samspela och interagera med andra människor (språklig användning) och börjat bygga upp sin förståelse för ord och begrepp (språkligt innehåll). Nu återstår att få ordning på toppen av språkpyramiden: språklig form.

Med språklig form menas de aspekter av språket som styrs av bestämda "principer". Här ingår regler för hur orden uttalas liksom grammatiska regler (till exempel hur ett substantiv böjs för att markera plural, eller hur ett verb böjs för att markera dåtid). Det finns också regler för ordföljd, alltså hur ord får och inte får kombineras i en mening. Det är till exempel inte korrekt att på svenska säga Jag inte vill ha eller Nu vi går.


språklig-form

Svårigheter med språkets form är lätta att upptäcka. Vi är experter på att blixtsnabbt registrera ett uttalsfel eller en felaktig grammatik på vårt modersmål. Det är därför som den här sortens svårigheter hos barn är så välkända. (De flesta har nog mött ett barn som exempelvis säger lalle istället för nalle, eller jag springde fort!)

Uttalssvårigheter

Utvecklingen från det lilla barnets joller till ett vuxenlikt uttal tar lång tid (närmare bestämt runt 7 år) och de flesta gör en hel del fel i början, vilket är helt i sin ordning. Barnet anpassar ordens uttal efter vilka språkljud och kombinationer av stavelser det klarar att producera med munnen. Det innebär att ett litet barn kan använda väldigt grova förenklingar som kan vara svåra att tyda för utomstående, som till exempel bubub för "gubbe" eller ka för "anka". Det är också vanligt att samma ljudsekvens används för att beteckna flera olika ord. Till exempel kanske ka står för både "anka", "kvack" och "katt". Barnet har helt enkelt begränsade variationsmöjligheter men gör det bästa av situationen för att kunna kommunicera så mycket som möjligt. Efterhand lär sig barnet kombinera fler sorters ljud och stavelser med varandra, men fortsätter att förenkla uttalet ett bra tag till. Kanske säger barnet gocka för "docka" och boma för "blomma", förenklar konsonantkombinationer så att "springa" uttalas som pinga, och utelämnar stavelser så att "banan" blir nan.
0

TECKEN PÅ SPRÅKLIGA PROBLEM (DEL 2: SPRÅKLIGT INNEHÅLL)

Nu har vi kommit till det mellersta området i språkpyramiden - språkets innehåll. Här ingår orden och meningarnas betydelse, alltså det faktiska innehållet/budskapet i det vi säger. Alla de kommunikativa milstolpar som nämndes i förra avsnittet, där barnet lär sig interagera, lyssna, fånga din uppmärksamhet, jollerprata med mera, lägger grunden för att sedan börja rikta uppmärksamheten mot vad orden står för.

Ett slags startskott för utvecklingen på det här området kan sägas vara när barnet når den så kallade "benämningsinsikten". Det brukar ske någonstans mellan 9 och 15 månaders ålder. Benämningsinsikten innebär att barnet dels lyckats urskilja ord ur strömmen av ljud som talas till det, och dessutom kopplat detta till en innebörd. Barnet förstår alltså att ett ord fungerar som en symbol för en företeelse eller ett föremål. I samband med detta brukar barnet även börja använda tydligare gester som att skaka på huvudet eller vinka (och om ni använt er av babytecken/stödtecken kanske barnet börjar teckna mer och mer aktivt för att kommunicera). Vid den här tiden brukar barnet också börja peka på föremål för att du ska benämna dem. Allt detta innebär att barnet, utöver sina kunskaper om hur social interaktion fungerar, nu börjat utveckla en förståelse för den faktiska informationen vi utbyter när vi pratar (språkets innehåll).

benämningsinsikten

Hädanefter fortsätter barnet att koppla ihop fler och fler ord med en betydelse, vilket innebär att barnet börjat bygga upp sitt ordförråd. Det här ordsamlandet är helt nödvändigt, för utan ordförståelse kan vi inte förvänta oss att barnet ska börja använda ord för att kommunicera. Det kan därför dröja ytterligare en tid innan de första orden kommer. 
0

TECKEN PÅ SPRÅKLIGA PROBLEM (DEL 1: SPRÅKLIG ANVÄNDNING)

I förra inlägget pratade vi om barn med försenad språkutveckling och varför det är klokt att uppmärksamma svårigheterna tidigt snarare än att “vänta och se”. Jag har tidigare beskrivit hur språkliga problem kan ta sig uttryck högre upp i skolåldern och vuxenlivet, och med det perspektivet är det förstås av stor vikt att barn som uppvisar tecken på språkliga svårigheter tidigt får hjälp att utveckla sitt språk så långt det är möjligt.

Jag kommer i tre delar att ta upp ett antal tecken/varningsflaggor som kan tyda på att ett barns språk och kommunikation inte utvecklas som förväntat. Observera att det inte går att säga exakt ålder för när ett barn senast ska ha utvecklat varje förmåga, men generellt följer kommunikationsutvecklingen ett visst mönster och sker relativt förutsägbart hos de flesta barn. Variationen mellan olika barn är stor, men hos barn med exempelvis språkstörning/språkliga inlärningssvårigheter sker utvecklingen som regel långsammare och ibland avviker den även från det förväntade mönstret.


Om ditt barn uppvisar flera tecken på språkliga och/eller kommunikativa svårigheter kan det vara klokt att få en bedömning hos logoped. Du kan när som helst be din BHV-sköterska om en remiss till logoped, och man brukar även kunna skriva ut egenremisser från landstingens/regionernas hemsidor som man själv fyller i och skickar in.


Att identifiera problemet

Ni som läst mina tidigare inlägg kanske minns att man brukar dela in den språkliga förmågan språklig användning, språkligt innehåll och språklig form. Dessa färdigheter utvecklas i tur och ordning under de första åren, från de mest grundläggande till de mer sofistikerade. De fortsätter även hela tiden att utvecklas parallellt. Barnet blir alltså inte färdig med en språklig förmåga innan det går vidare till nästa, men det kan ändå jämföras med ett husbygge där grunden som allting står på läggs först.
0
Back to Top