TECKEN PÅ SPRÅKLIGA PROBLEM (DEL 3: SPRÅKLIG FORM)

Barnet har nu lagt grunden för sin förmåga att samspela och interagera med andra människor (språklig användning) och börjat bygga upp sin förståelse för ord och begrepp (språkligt innehåll). Nu återstår att få ordning på toppen av språkpyramiden: språklig form.

Med språklig form menas de aspekter av språket som styrs av bestämda "principer". Här ingår regler för hur orden uttalas liksom grammatiska regler (till exempel hur ett substantiv böjs för att markera plural, eller hur ett verb böjs för att markera dåtid). Det finns också regler för ordföljd, alltså hur ord får och inte får kombineras i en mening. Det är till exempel inte korrekt att på svenska säga Jag inte vill ha eller Nu vi går.


språklig-form

Svårigheter med språkets form är lätta att upptäcka. Vi är experter på att blixtsnabbt registrera ett uttalsfel eller en felaktig grammatik på vårt modersmål. Det är därför som den här sortens svårigheter hos barn är så välkända. (De flesta har nog mött ett barn som exempelvis säger lalle istället för nalle, eller jag springde fort!)

Uttalssvårigheter

Utvecklingen från det lilla barnets joller till ett vuxenlikt uttal tar lång tid (närmare bestämt runt 7 år) och de flesta gör en hel del fel i början, vilket är helt i sin ordning. Barnet anpassar ordens uttal efter vilka språkljud och kombinationer av stavelser det klarar att producera med munnen. Det innebär att ett litet barn kan använda väldigt grova förenklingar som kan vara svåra att tyda för utomstående, som till exempel bubub för "gubbe" eller ka för "anka". Det är också vanligt att samma ljudsekvens används för att beteckna flera olika ord. Till exempel kanske ka står för både "anka", "kvack" och "katt". Barnet har helt enkelt begränsade variationsmöjligheter men gör det bästa av situationen för att kunna kommunicera så mycket som möjligt. Efterhand lär sig barnet kombinera fler sorters ljud och stavelser med varandra, men fortsätter att förenkla uttalet ett bra tag till. Kanske säger barnet gocka för "docka" och boma för "blomma", förenklar konsonantkombinationer så att "springa" uttalas som pinga, och utelämnar stavelser så att "banan" blir nan.

När ett barn använder väldigt många av den här sortens uttalsförenklingar och har svårt att göra sig förstått, brukar man kunna få hjälp av logoped att hitta språkljuden och lära sig använda dem i ord och meningar. Oftast görs inte detta i någon större utsträckning före 4-5 årsåldern om inte barnet är mycket svårförståeligt. De flesta uttalsproblem rättar till sig av sig självt, men det kan ibland behövas en skjuts i rätt riktning för att barnet ska komma igång att använda vissa språkljud eller kombinationer av språkljud. Det är bra om barnet fått ordning på språkljuden innan skolstart för att underlätta läsinlärningen.

När ett barn är sent med att komma igång att prata, är det lätt att tänka sig att orsaken ligger i svårigheter att säga/uttala orden. Men när det gäller barn som talar lite eller inte alls är det långt mycket viktigare att fokusera på grundläggande kommunikativa färdigheter samt att bygga upp ordförrådet, än att fokusera på uttalet. Normalt sett kommer ett barn, som visar intresse för social interaktion och som har en tillräckligt god ordförståelse, att försöka sig på att prata - oavsett hur felaktigt uttalet blir till en början. Barn låter alltså sällan bli att prata för att det inte låter perfekt. Det är därför mer sannolikt att en sen taldebut eller en långsam språkutveckling beror på problem på någon av de lägre nivåerna i språkpyramiden, som jag har beskrivit i del 1 och del 2. (Det förekommer dock i vissa fall att en sen taldebut beror på stora motoriska svårigheter att forma ord med munnen. Detta tillstånd kallas verbal dyspraxi och drabbar 0,1-0,2% av alla barn. I korta drag innebär det en bristande förmåga att viljemässigt styra över och kontrollera talrörelsen. Det är alltså inte den vanligaste orsaken till vare sig uttalsproblem eller sen språkutveckling, men det kan ändå vara bra att känna till.)

Grammatiska problem

När det gäller den grammatiska förmågan kan den vara lite svårare att separera från ordförrådet (språkligt innehåll), eftersom dessa förmågor är tätt förknippade. Förståelsen för ords betydelser underlättar nämligen den grammatiska utvecklingen på flera sätt. Exempelvis måste barnet behärska ett ganska stort antal ord från olika ordklasser för att över huvudtaget kunna börja kombinera ord till meningar. Föreställ dig själv hur knepigt det blir att bygga en mening med bara substantiv! När barnets ordförråd utvecklas och barnet börjar upptäcka mönster för hur till exempel substantiv och verb brukar se ut, underlättar det också inlärningen av grammatiska regler.

Omvänt är kunskapen om grammatiska principer till hjälp för barnet i sin ordförrådsutveckling. Barn använder sig ofta av grammatiska "ledtrådar" för att lista ut betydelsen hos ett främmande ord (till exempel att ord som slutar på -ade indikerar att det rör sig om ett verb, eller ändelsen -en som tyder på att det är ett substantiv).

Okej, jag är fullt medveten om att blotta ordet grammatik får de flesta att associera till dötrista lektioner från högstadiet, så jag ska inte krångla till det mer än nödvändigt. Kort och gott: När det finns grammatiska problem finns ofta också brister i ordförrådet, eftersom dessa förmågor bygger på varandra. Det är därför av största vikt att både stötta barnets ordförråd och grammatiska förmåga parallellt. Hos logopeden kan barnet få hjälp att uppmärksamma och använda svåra grammatiska strukturer, och ni som föräldrar kan få tips på hur ni bäst stöttar barnets grammatik hemma. För det är verkligen i vardagen som det finns möjlighet att stimulera den grammatiska utvecklingen! Detta har jag skrivit lite om tidigare, och hoppas kunna utveckla det i ett senare inlägg.

Svårigheter med språklig form kan märkas genom att barnet:

  • Inte utvecklat stavelsejoller (ba-ba-ba, da-da-da, ma-ma-ma) vid 9 månaders ålder
  • Har färre än 6 konsonantljud vid 20 månader
  • Talar till mindre än 50% förståeligt för utomstående vid 2 års ålder
  • Talar till mindre än 75% förståeligt för utomstående vid 3 års ålder
  • Primärt använder enstaviga ord  
  • Tycks göra oregelbundna/inkonsekventa uttalsfel där orden låter olika från gång till annan
  • Gör fler uttalsfel i längre yttranden jämfört med korta/enstaka ord 
  • Har en avvikande intonation och/eller betoningsmönster 
  • Upphör använda ord som barnet tidigare behärskat

  • Inte försöker böja substantiv i obestämd/bestämd form (bok-boken), och singular/plural (lampa-lampor) vid 2,5 års ålder. (Observera att det kan dröja tills barnet använder rätt form för oregelbundna böjningar som böcker eller möss. Former som bokar och musar visar att barnet förstått principen att plural måste markeras på något sätt!)
  • Inte försöker böja verb (hoppa, hoppar, hoppade, hoppat) vid 3 års ålder (Barnet behöver dock inte behärska oregelbundna former här heller. Springde och jedde är helt okej!)
  • Placerar ordet "inte" på fel plats även i enkla meningar (huvudsatser) vid 3 års ålder. Barnet säger kanske Jag inte vill haJag inte vet eller Inte kan stå.  
  • Ofta använder en felaktig ordföljd vid 3 års ålder (Säger t ex Nu jag vet, Den stora bordet, Hade pennan jag eller Varför det låter?)
  • Har ofullständiga bisatser vid 3 års ålder (Säger t ex Jag vet den ligger, Han har en hund inte skäller, Hoppas får jag glass.)

Observera att detta är varningssignaler som kan tyda på att barnets tal och språk inte utvecklas som förväntat. Det går inte att säga exakt ålder för när ett barn senast ska ha utvecklat en viss språklig förmåga, men hos barn med exempelvis språkstörning/språkliga inlärningssvårigheter sker utvecklingen som regel långsammare än hos typiskt utvecklade barn. Om du är orolig över att ditt barn uppvisar flera tecken på en försenad tal- och språkutveckling kan du närsomhelst be din BHV-sköterska om remiss till logoped för bedömning.

Källor

Bowen, C. (2011). Table1: Intelligibility. 

Lanza, J. R., & Flahive, L. K. Linguisystems guide to communication milestones. 2012 edition.

Nettelbladt, U & Salameh, E-K. (2007). Språkutveckling och språkstörning hos barn. Studentlitteratur.

Childhood apraxia of speechAmerican speech-language-hearing association.


Fler delar i serien:
Tecken på språkliga problem (Del 1: Språklig användning)
Tecken på språkliga problem (Del 2: Språkligt innehåll)

Inga kommentarer

Back to Top